Att ge

I Lukasevangeliet finns det en vers med ett anmärkningsvärt innehåll: Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. (Luk 6:38)

Det märkliga är uppmaningen är att ge för att få. Och påpekandet, att detta får konsekvenser, vår givmildhet blir måttet som mäter upp det vi ska få.

En sak till är anmärkningsvärd, nämligen ordningen. Det är först ge sedan få, givandets mått först och sedan mottagandets. Det handlar alltså om att ge för att få, men framförallt om att ge innan man fått.

Perla Bjurenstedt har tolkat detta i en sång:

Det enda vi har kvar till slut,
det är vad vi har givit ut.
Glädjen att få dela med sig,
gör livet rikt.
Det enda vi har kvar till slut,
det är vad vi har givit ut.
I himlen blir det glädje,
när vi lär oss ge.

Det var förmodligen detta kvinnan i gårdagens evangelietext förstått. Hon som hällde en hel flaska omåttligt dyrbar nardusolja över Jesus. Hon som blev utsatt för människornas kritik för sitt slöseri, samtidigt som hon från Jesus hörde orden: Hon har gjort vad hon kunde. (...) Överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne. (Mark 14:3-9)

Att låta givandet ge plats åt mottagandet, det är att avstå för att finna vägen till det bestående.