Får anledning

Får anledning söka i pärmarna i bokhyllan, efter papper från ett sammanhang som ligger nästan tio år bakåt i tiden. Med glupande intresse tar jag del av mina anteckningar och stenciler från en svunnen händelse. Och det jag upptäcker är att detta tycks vara detsamma som jag sysslar med just nu och som fick mig att börja bläddra i den där pärmen. Det hänvisas till böcker jag just läser eller nyligen använt mig av, det talas i termer som är än mer aktuella för mig nu än vad de var då. Det var kanske något som började då och som alltfort pågår, ett intresse som då hittade porten till den labyrint där jag sedan dess trevat. Rätt trevlig upptäckt, för helt plötsligt läser jag de där anteckningarna av mig själv och andra med nya ögon. Det är mer kunskap och mer erfarenhet som nu tar del av det som en gång var det första mötet med en ny värld.

Ett slags tecken i tiden, på att tid inte har så mycket med tid att göra, utan mera handlar om ett sätt att sortera saker och ting, till exempel i pärmar, för att det ska vara lättare att hitta dem då tiden på nytt gör dem aktuella. En beskrivning inte så långt ifrån den hermeneutiska cirkelns, om vilken något skymtade förbi alldeles nyss i mitt bläddrande.