Månförmörkelse

Den, just i detta nu, pågående totala månförmörkelsen kan man, till följd av väderförhållandena, tyvärr inte se i mitt kvarter. Men man kan ändå se något. Ty i öster är månen svagt rostrosa, medan den västerut är alldeles svart. Tänk att man kan se spår av det som inte syns. Det är en filosofisk, och på sitt sätt också existentiell, fråga att fundera vidare på.

Jorden befinner sig mittemellan sol och måne, så inget av solens ljus kan nå månen för reflektion och synliggörande, den är förmörkad. Men ändå, och just därför, synlig. Dessutom i en ovanlig skepnad, så ser vi sällan vår måne.

Att se det som inte syns. Kanske kan det vara något i samma riktning som att liksom se den Osynlige, precis som Mose gjorde. (Hebr 11:27)

Eller så är alltihop bara varslet om en soluppgång i öster, precis som vanligt.