Det är något med Predikaren i Bibeln, som får mig att ständigt återvända dit. Något med det rättframma, paradoxalt enkla, tilltalet. Något med omöjlighetens självklarhet och något av en obehaglig klarsynthet över livets gåva och gräns. Därför är det inte så konstigt att jag där, hittar ett insiktsfullt perspektiv på förhållandet till tidens och livets flyktighet:
[Människan] tänker knappt på hur livsdagen förrinner, ty hon har fullt upp med den glädje Gud ger. (Pred 5:19)
Om detta känns främmande, med glädjen i Gud som ställer allt annat i bakgrunden, kan man alltid vända blad i Predikaren och finna förklaringen i följande dråpliga och träffsäkra uttalande:
Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster. (Pred 7:30)
11 mars 2008
Det är något
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ååå tyckte verkligen om den versen i predikaren 7.30...skratt.så sant.
jo,mormor är sig lik och hon spelar väldigt mycke gitarr och hon åker på konferenser o möten överallt.
just nu har hon dock feber.stackarn.
här har jag städat o de var nog lite för mycke för kroppen.
ha de så bra.
kramis
Skicka en kommentar