Läser

Läser ånyo Dag Hammarskjölds Vägmärken. Den tjänar ständigt som ett slags uppslagsbok för mig, men denna gång läser jag mer ordnat, med långsamheten och eftertänksamheten som följeslagare. Inte första gången, men aldrig har Vägmärken varit så bra. Här finns ett språk jag känner igen, ord som betyder något och en människa som är min frände.