Om värkens verkan

Grav träningsvärk i överarmarna. Så är läget idag. Befann mig i ett stort varuhus igår för några inköp. Och eftersom bil inte finns bland mina ägodelar, kuskar jag runt medelst cykel eller buss. Detta renderar en hel del bärande och igår blev det mycket sådant. Därav resultatet med dagens träningsvärk.

Nu inser jag att man kan betrakta träningsvärk på åtminstone två olika sätt. Antingen kan man se den som ett bevis på hur otränad man är (förvisso sant), eller så kan man se det som ett bevis på att inte all kapacitet tidigare använts.

Således kan det onda i armarna just nu få vara en påminnelse för mig om mina outnyttjade resurser. Jag väljer att se det så, för då bli det negativa helt plötsligt ganska positivt. Dessutom svingar sig tanken vidare till frågan om detsamma kanske även gäller det inre i människan. Kanske ”träningsvärken”, när det gör ont i själen, inte är ett problem utan en indikator på möjligheterna som finns där. Att det onda inte visar på begränsning utan på outnyttjad tillgång. Att tårar och bekymmer inte är vägs ände, utan kartan som stakar ut potentialen för framtiden.

Svindlande tankar, men spännande. För tänk om det faktiskt är så, att inte ens det som gör ont behöver vara enbart negativt, utan lika väl kan bära bud om det möjliga.