Finner en anteckning från läsningen av en av Martin Bubers små böcker. De är alltid små i antal sidor räknat, men innehållsligt stora. Lyssna till vad han skriver utifrån den chassidiska traditionen (en maggid är en predikant):
En chassid frågade maggiden från Zloczow: Det heter att var och en i Israel bör fråga sig, när kommer mitt verk att nå upp till mina fäders, Abrahams, Isaaks och Jakobs, verk? Hur ska man förstå det? Hur skall vi kunna tro att vi förmår efterlikna de bibliska fäderna?
Maggiden förklarade: Liksom fäderna fann en väg att tjäna Gud, var och en efter sin egenart, den ene kärlekens väg, den andre styrkans och den tredje praktens väg, så skall vi, var och en enligt sin art i ljuset av läran och tjänandet, finna en ny väg och inte göra det som redan är gjort, utan det som väntar på att bli gjort.
Med varje människa sätts någonting nytt till världen, någonting speciellt och egenartat som inte funnits förut.
– Var och en i Israel skulle istället tänka på att ingen är beskaffad just så som han själv och att det inte finns någon som är fullkomligt lik honom själv. Om det redan funnes någon som var som han behövde han själv inte finnas. Den enskilde är något nytt i världen och måste fullkomna sina egenskaper. Därför att det inte sker fördröjs Messias’ ankomst.
(Buber, Martin, (1989), Människans väg, Ludvika: Dualis, s22f)
Förutom det egna värdet, den egna platsen och uppgiften, tål åtminstone det där med Messias ankomst att tänka på.
13 maj 2008
Från en bok
Etiketter:
bok,
Martin Buber
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar