Märkligt och ledigt

Det är lika märkligt varje gång det händer. Detta med hur oattraktiv ledigheten blir så fort den ges utrymme. Som nu, då jag tänkte ge mig själv ledigt utan krav och förpliktelser resten av dagen och så känner jag bara ett ”jaha”. Detta trots att jag för bara några timmar sedan med stor njutning tog ledigt i samband med lunchen.

Lärdomarna är väl två. För det första att värdet av längtan efter saker och ting inte ska underskattas. För det andra att ledighet då det är ledigt inte alls känns lika värdefull som ledighet då det finns tvingande plikter att uppfylla. Men detta behöver ju faktiskt inte hindra mig från att just nu ändå njuta av ledighetens frihet så gott jag kan.