Hemlös vila

Tänker på Jesus som inte hade någonstans att vila sitt huvud (Matt 8:20). Känner att mitt huvud skulle behöva vila. Vila genom slummerns och sömnens återhämtning, men också genom att slippa flödet av allt som måste bearbetas av intryck, vetenskapande, tider att passa, plikter att uppfylla, löften att komma ihåg och så vidare.

Och så finns det en hemlöshet i det där med att få vila också. En hemlöshet då jag förstår Jesus hemlöshet, då han söker platsen att vila sitt huvud på, som är densamma som den plats där han möter mig och jag möter honom.

Han älskar dig, han väntar dig ikväll –
en kväll när du förstår hans hemlöshet
och hur han längtar efter dina steg:
från evighet har han stämt möte här.
(Ylva Eggehorn, Sv. Psalmboken 256)

Och så tonar i mig några av Dan Anderssons ord:

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting
och om sin längtan sjöng han hela natten lång.

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
”Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt.”

Hemlösa fragment av tankar, kanske utan annat samband än hemlösheten, men kanske är den också ett slags hem – ett tillfälligt och hemlöst sådant.