Konsten att se Gud

I gårdagens Upsala Nya Tidning skriver Mohamed Omar och Mikael Mogren om den andliga sidan av Uppsala som kulturhuvudstad 2014. Så här formulerar de sig bland annat:

Kulturen är ett språk som Gud talar. När musik, konst, litteratur får inre öppningar att uppstå och vidgas, börjar yttre och inre landskap korrespondera. På latin kallas detta skeende religio (återkoppling), på svenska kallas det helt enkelt religion. På arabiska blir det aqida, från verbet aqqada, som betyder binda eller koppla. [...] Uppsala rymmer med andra ord hela Sveriges andliga historia - från forntiden med högarna i Gamla Uppsala, till de medeltida kyrkorna, artonhundratalets frikyrkor och nittonhundratalets orientaliska invandrarkyrkor, judiska församlingar och muslimska moskéer. Kulturhuvudstadsåret bör fira denna mångfald med ett ekumeniskt möte och dialoger i vänskapens tecken. Men också med konst, litteratur och musik från världens alla hörn. Som ju ryms i Uppsala.

Kopplingen Omar och Mogren gör mellan konst och religion är intressant – och självklar. Frågan är bara varför vi så ofta har svårt att se den där relationen mellan god konst och religiös upplevelse. Avstånden mellan saker och ting är inte alltid så stora som vi frestas tro, samtidigt som skillnaderna mellan saker och ting ofta kan vara större än vad vi vill tro.

Ett kulturhuvudstadsår där religionen får plats är verkligen något att se fram emot.