På något sätt

Jag gör ju mina små färder genom internetlandskapet i avsikt att se hur det hela verkar. Och eftersom det skrivna ordet och språket som kommunikation är två av mina intresseområden, är det med stor iver jag tar del av det som försiggår just av skrivande och kommunikation. Särskilt försöker jag följa och lära om de subkulturer som skapas mellan bloggar, bloggare och kommentatorer. Här knyts band mellan okända människor, på ett spännande sätt – de möts i kommenterandet och noterandet. Därför är det lite kul att söka efter de möten där jag själv ingår. Till exempel genom att hänvisas till från en blogg som skrivs av någon som jag inte känner.

Fast frågan är vad det här egentligen är. Gemenskap? Nej, knappast. I alla fall inte så som vi tidigare känt den. Kanske är det ännu ett uttryck för den nya gemenskapen, den som handlar om att vi är på samma plats och gör samma sak – men inte samtidigt. En gemenskap förskjuten i tid, men inte i rum. En gemenskap där det är våra handlingar som utgör utbytet snarare än vi själva. Och kanske får vi lov att vänja oss vid att det också är gemenskap. På något sätt.