Drömmar och mål

Hörde idag på radion en intervju med Marie Ledin, dotter till Stickan Andersson. Hon talade om fadern som i sin ungdom haft så många och höga önskningar och planer för sitt liv och som under livet fått se i stort sett allting av detta förverkligas. Då han nått alla de drömmarnas mål som ungdomen formulerat tappade han strävan att leva. Det fanns liksom ingenting kvar att uppnå. Han hade siktat på månen och nått till månen, som dottern uttrycker det.

När jag står i köket och hör detta blir jag så förvissad om vikten av ett mål större än mina jordiska drömmars räckvidd. Det är för att inte behöva uppleva det där tomma, då allt vi drömt om förverkligats i det bästa av liv, som vi behöver hoppet om himlen. Längtan och strävan till det bortom, det som vi inte mer än aningsvis kan omfatta och som kräver vår uppmärksamhet och vår målfokusering livet igenom, oavsett vilka andra höjder vi lyckas uppnå. För

[d]et är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
”Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt.”
(Dan Andersson)