Något, osäker vad, som är attraktivt tycker jag finns i Dagen i berättelsen om kyrkluffaren Eva. Hon besöker kyrkor. Hon tar reda på resväg dit och kan med denna förberedelse vila i resan dit och närvaron i gudstjänsten i kyrkan. Hennes söndagar är vikta för dessa kyrkliga möten. Att ligga flera timmar under en klockstapel i stilla samtal, att låta sig omsvepas av mässans närvaro och njuta av arkitektur och konst i Guds hus, det är vad hon gör på sin luffarstråt. Och som sagt, det finns något attraktivt i det där.
20 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner mig också som en luffare ibland. Dock inte så attraktiv alla gånger, vare sig i livsmönster eller i övrigt.
Trots att vi lever i ett land med total religionsfrihet är det många som inte känner sig riktigt hemma någonstans idag.
Så sant. Det är stor skillnad mellan att vara på luffen utifrån ett fast sammanhang, eller att vara på luffen i sökandet efter ett fast sammanhang.
Skicka en kommentar