I tunnelbanan åker en pojke, cirka 5 år och hans mamma. Pojken stå med ansiktet pressat mot den mörka glasruta som skiljer första vagnen i tåget från förarplatsen. ”Ser du något”, frågar mamman, varpå pojken svarar: ”Ja, det är alldeles svart.”
Även mörkret syns alltså. Åtminstone är det vad ett barn ser, där de flesta av oss vuxna förmodligen sagt att vi inte sett någonting. Mörkret är fyllt av något synligt.
23 september 2008
Vad ser du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Klok pojke! (Som barn brukar vara.)
Skicka en kommentar