Seger och fred

Det är något synnerligen tänkvärt, både teologiskt och livsfilosofiskt, över de ord Dag Hammarskjöld yttrade i FN den 10 april 1953, då han just blivit vald till generalsekreterare (återgivet i boken Att föra världens talan: Tal och uttalanden av Dag Hammarskjöld Generalsekreterare i Förenta Nationerna 1953-1961).

Vi tillhör olika trosbekännelser och åskådningar. Händelser och tankar som för en del av oss förblivit själva grundvalen för vår tro, är för andra endast främmande inslag i människans andliga arvedel. Men gemensamt för oss alla, och över alla övertygelser, står dock den sanning en svensk skald en gång uttryckte, då han sade att människans högsta bön gäller inte seger utan fred. (Skalden är Erik Axel Karlfeldt, som i dikten ”Hösthorn” skriver. ”den högsta av jordens böner/ ropar ej på seger, med ber om frid”.)

Bibeln talar både om seger och frid. Segern är vunnen av Guds egen son, Jesus, och det människan erbjuds är frid genom denna seger. Inte så konstigt då att det människan djupast strävar efter är fred och inte seger. Skaparens ordning finns där i skapelsen.