En kollega uttryckte sig så vackert härförleden. Hon skulle berätta någon händelse och kallade då en medmänniska för sin kamrat. Själv insåg jag då att ordet ”kamrat” är ett försummat ord av mig. Men det är ju ett förtjusande ord! Så jag bestämde mig där och då för att påtagligt föra in det ordet i min aktiva vokabulär. Tack kamrat!
27 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jamenvisst! Kamrat är ett särdeles trevligt ord! (Något kopplat till "ryska termer" i mitt huvud, men det gör inte något... Det är mer bara så jag har hört det användas, typ "Kamrat Tolstoj"...)
Skicka en kommentar