Någon söker

Kommer hem efter några dagars bortovaro och fångar upp breven i e-postens inkorg. Där finns ett från en bekant jag inte haft kontakt med på bra länge. Hon tror sig ha sett mig på en tågstation i en stad där jag inte bor. Nu undrar hon om det var jag.

Och ja, det var jag. Hon berättar hur hon fått en skymt av mig, hur hon trott att det var jag, hur hon ställt sig på en plats med bra utsikt och spanat efter mig, hur hon gått fram och tillbaka och letat. Allt detta utan att finna mig i myllret.

Jag blir glad att hon ansträngt sig så – det finns något rörande i att någon gjort så för mig skull. Och jag blir glad av att hon inte gett upp utan också hört av sig via mejl för att få svar på sin fråga om det var mig hon såg där på tågstationen.

Tankarna går raskt till Bibelns tal om Gud. Gud som söker ivrigt och ihärdigt efter den människa som Gud ser i myllret av alla människor. Även Gud står där på platsen med bra utsikt och spanar. Även Gud går fram och tillbaka och låter blicken svepa för att finna den som han söker. Även Gud hör av sig och frågar, söker ett svar. Gud hälsar: "Jag såg dig, jag sökte dig, jag var där du var."

Överväldigande.