Förberedd

Som jag har funderat. Länge. Och inte vet jag om jag egentligen kommit fram till något efter allt funderande. Och kanske är just det svar nog.

Svar på frågan vad det egentligen är vi rustar för under större delen av hösten och första delen av vintern. Det börjar talas och skyltas om jul i minst sagt god tid innan själva högtiden verkligen dyker upp på almanacksbladet. Och har vi inte kommit igång tidigare får vi hjälp av advent, för när advent kommer då tar vi ut allt på en gång och sjunger julsånger, julpyntar och äter julbord. Och vi rustar och vi förbereder. Vi talar om och styr och ställer. Allt i en enda lång räcka av något som vi betraktar som förberedelser.

Men förberedelse för vad? Ja, för julen naturligtvis. Jaha.

Julen som vi firar därför att... Ja, för den som är kristen och som verkligen tror på det där som julen sägs handla om är svaret kanske givet. Eller? Vi rustar för att fira jul och jul firar vi för att Jesus föddes då och just det är värt att fira därför att Jesus är Guds son och världens frälsare.

Låter ju bra, men handeln på hjärtat: är det verkligen detta vi förbereder oss för genom att köpa julklappar, julpynta, äta och stressa?

Och den som ändå inte tror på Jesus som världens Frälsare, varför ska den bry sig om att fira Jesus födelsedag? Och vad är det då det rustas för? Ja, inte vet jag.

Jag vet faktiskt inte. Jag bara vet att jag är förvirrad. Och så vet jag att jag känt att också jag borde rusta, borde förbereda, ställa i ordning. För snart är det ju jul. Men jag har inte hunnit, jag har inte orkat, jag har inte prioriterat, jag har kanske inte ens velat. Men jul tycks det bli ändå.

Och det enda jag sörjer över är att jag inte riktigt fick möjlighet att fira advent. Det är förberedelsetiden jag märker att jag vill fira. Fira, inte genom överdåd och extravagans, utan genom avhållsamhet, enkelhet och eftertanke.

Men nu blev det inte så. Och kanske är det en verklig förberedelse för julen, just detta att det inte gick ihop sig. Jag förmådde inte göra det jag ville, inte det jag borde och absolut inte det som förväntades. Men jag kommer att vara där vid krubban i julnatten, lyssna efter sångerna i juldagsmorgonens gryning. Mer förberedd än så här blir jag inte. För det handlar inte om överkonsumtion av lycksökande en gång om året, utan det handlar om jul i hjärtat varje dag. Julen är inget målsnöre att passera där vinnare är den som har mest och dyrbarast bagage med sig. Nej, julen är starten på möjligheten för varje dags liv och existens. Om inte Gud blivit människa hade inte jag heller kunnat vara det.

Det har faktiskt inte ett dugg med vår materiella förberedelse att göra. Det har inte heller något med vårt julfirande att göra. Inte med alla våra traditioner, alla våra föreställningar och förväntningar att göra heller.

Nej, julen är mer självständig än så – och betydligt mer beroende av oss än så. Julens orsak, att Jesus Guds son blev människa för att bana väg för frälsningen, är oberoende av allt vårt rustande och förberedande. Men julen kan inte firas i vårt inre med mindre än att vi där förbereder en plats för världens frälsare.

Så vad är det vi rustar för, vad är det vi stressar för att hinna med? Jag vet inte. För även om julen visserligen är en speciell period i vår almanacka och i vårt kyrkoår, så är den samtidigt en åretrunthändelse. Det finns ingen tid på året då det inte är jul.

I ett sammanhang i en kyrka för några år sedan önskades det sånger. En äldre dam som inte hörde till de mest kyrkvana i lokalen önskade då sång nummer 108 i psalmboken. Jag spelade och vi sjöng:

Gå Sion din konung att möta,
Jerusalem gläds åt din Gud.
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.

Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad,
och hylla din konung och Gud.

Önskandet och sjungandet ägde rum i maj månad, just när det börjat bli sommarkänsla ute och det fanns anledning att glädjas. Hon visste inte hur rätt hon hade, den lilla damen, när hon önskade en typisk adventssång just när försommaren gjorde sitt inträde. För det är alltid advent, alltid jul.

Förberedelsen är sättet att leva, inte något att hasta med en gång om året.