Igen och igen och igen och...

En kommentar till ett tidigare inlägg satte igång mina tankar. Det handlar om att hålla fokus på och följa högtider, kyrkoåret och sådant. Jag tjatar ju en del om detta – inte minst nu när fastan just börjat – och jag kommer i och med den där kommentaren på mig själv med att göra detta just därför! Just för att kunna ha fokus, för mitt tjatande hjälper mig att hålla frågorna aktuella. Ett slags självhjälpande påminnelser alltså.

Det är så mycket som stör, som skjuter upp och skjuter undan fokus. Mitt tjatande påminnande räcker tyvärr inte till. Får jag erkänna. Så jag måste fortsätta. Fortsätta hjälpa mig själv att vara uppmärksam på det som fokuserar mig på det viktigaste.