Vackert smyckad

Hon blir så förtjust i mitt armband (som egentligen är två, men jag har dem alltid tillsammans och de ser kanske ut som ett). Ametister och rosenkvarts. Silver. Hon tycker det är vackert. Roligt tycker jag. Så frågar hon om jag gjort det själv.

Tänk att hon utgår ifrån att det som hon tyckte är så vackert är något som jag har gjort själv. Det vackra måste vara mitt eget verk, liksom. Jag blir lite tagen av det där, märker jag. Tänk att någon kopplar det vackra till mig på det sättet.

Fast jag har inte gjort det där armbandet själv, utan köpt det på rea i en smyckesaffär i gnällbältet.