En bland de döda

Det är svårt att tala om de döda. Svårt att tala om dem som levande, som något annat än döda. Det är som att deras identitet helt och hållet formas i det döda – eller i alla fall av det döda – som allt de gjort levande ramats in i nya förutsättningar. Så blir signumet för talandet om dem, att de är döda. Som vore inte döden en del av livet. Hur talar man om de döda, utan att blanda in döden? Kanske är det inte möjligt därför att döden är en del av livet och dessutom livets största förändring, det som transformerar allt, till och med minnet och omtalandet av en människa.