Saknad

Visst kan man hoppas på att en dag, då man själv är död, vara saknad av någon. Det är ju ingen självklarhet att det blir så, men hoppas kan man ju. I och för sig kanske detta inte har någon betydelse då, när man är död, men det kan ge något slags värde och tröst före döden.

Gott så, klart jag vill vara saknad. Åtminstone av någon, ett tag, så att det märks att jag levt en stund på jorden. Men innan dess vill jag vara saknad i livet. Och detta känns så långt mycket viktigare än att vara saknad sedan, då det inte längre spelar någon roll för mig. I alla fall inte för mitt liv. Nej, saknaden behöver jag få möta nu, snarare än sedan.