Mitt och ditt

De allra flesta av oss tycker nog att det är viktigt att människor kan skilja på mitt och ditt. De små barnen får lära sig att inte roffa åt sig av andra saker, utan lära sig känna igen gränsen för tillåtet och otillåtet. Detta är så självklart att vi kanske inte ens tänker på det, det går automatiskt.

Men det finns en annan fråga om ”mitt” och ”ditt” där vi tycks ha betydligt svårare att förstå och komma ihåg ordningen. Det handlar om att skilja på mig och Gud. Vi ber i den välkända bönen, som Jesus själv har lärt oss:

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
[...]
Ditt är riket. Din är makten och äran i evighet.

Det finns en skillnad mellan det som jag och mitt och det som är Gud och Guds. Det är Gud som skapat allt, Gud som är upphovet till allt och därför Gud som har all makt. Det är Gud och endast Gud som är helig och det är Gud – som den skapare och upprätthållare Gud är – som ensam vet ordningen för allt.

Det är skillnad mellan mig och Gud. Jag kan veta mycket, men aldrig så mycket som den som fogat samman mig och gett mig livet. Jag kan förtjäna beröm, men aldrig upphöjelse som den som tronar högre än allt och alla. Jag kan ha en del makt, men aldrig all makt, för den har bara Gud. Jag kan styra och ställa, tänka ut smarta lösning, vinna framgång och uppleva lycka. Men det når aldrig upp till den nivå där Guds ordning råder. Jag kan skapa mig mitt jordiska herravälde, men Gud bygger sitt eget gudomliga rike efter ordningar som styrs av kärlek och inte makt.

Att tro att mina framgångar gör mig till gud, värd upphöjelse och lydnad är att missta sig rejält. Det är Gud, och Gud ensam som rymmer äran och härligheten. Mina planer behöver inte vara dåliga eller onda, men de är inte Guds planer.

För det är skillnad mellan mitt och ditt. Jag räcker bara ett kort stycke, Gud famnar hela världen. Jag ser inte runt hörnet, Guds ögon överfar hela jorden. Jag kan inte lösa livets gåtor, Gud har skapat dem. Jag äger ingenting som kan rädda mig, Gud är frälsaren.

En livslång övning är det, att om och om igen bli varse att det är skillnad mellan mitt och ditt. Skillnad mellan Gud och mig, stor skillnad. Det är en bön att be att inte bli så stor i sig själv att förmågan att skilja mellan mitt och ditt går förlorad. För då är inte bara denna förmåga förlorad, utan hela mitt liv. Ingen kan frälsa sig själv, för makten att förlåta och upprätta är inte min utan Guds. Det är skillnad mellan mitt och ditt – oåterkalleligt.

Vi kan be med ord från Dag Hammarskjölds Vägmärken:

Helgat varde Ditt namn
icke mitt,
tillkomme Ditt rike
icke mitt,
Ske Din vilje
icke min,