Om kyrkan, bönderna och hälsandet

När jag kliver på bussen hälsar jag på busschauffören, som jag brukar. Eftersom ”hej” är det hälsningsord som har högst frekvens i min vokabulär använder jag det. Chauffören svarar med samma ord: ”hej”. Dock noterade jag att personen före mig hälsade med ”tjena” och att chauffören då replikerade med ”tjena”.

Det är lite fascinerande, hur denne chaufför uppenbarligen kan tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin, för att travestera Karlfeldt.

Är det inte precis så vi i kyrkan hoppas kunna förkunna och leva evangeliet. Utan förändrad innebörd, men med det för sammanhanget mest relevanta sättet. Och att vara bekväm och naturlig med varje sätt.

Hur det går till vet jag inte, men jag misstänker att övning har en avgörande del i det hela.