Varför och ingenting

Det är något med den där varför-frågan. Den som svarar på orsaken, anledningen, till saker och ting. Varför gör jag si eller så? Varför behöver eller behöver inte varför-frågan svar?

När alla förklaringar finns där, när alla förhållanden är prövade. När ingenting återstår, vad finns kvar då? Vad är ingenting?