När såg du senast någon bryta ihop vid kyrkkaffet? Och avbröt detta i så fall en diskussion om dina tillkortakommanden den senaste veckan, eller om hur pastorn under predikan vrålade ut sin smärta över Guds tystnad? Sådant kanske händer, vad vet jag, men jag tror vi behöver bli bättre på att ge utlopp för sådana känslor och erfarenheter när vi möts i Jesus namn. För att livet är större än en räcka av segrar, för att ärlighet och uppriktighet är vänner till sanningen och för att kärlek och omsorg förutsätter att vi vågar öppna oss för varandra.
Mig rörde detta till en och annan tår. Han är något på spåret här, Mattias Agnesund, när han skriver detta i sin sommarblogg på Dagen.se. En skicklig och påtaglig beskrivning av en situation, som oftast inte är.
1 kommentar:
ja visst önskar man att man skulle vara mer öppen eller ärlig me känslor..
att ha känslor..
och detta me orden..var dom hamnar..
kanske hos någon annan...
kram vännen
Skicka en kommentar