Det pågående

Man borde ju odla mer. Peta ner små frön i jord och låta dem gro och växa. För det fantastiska med sådan verksamhet är att den i sitt väsentligaste är oberoende av mig. Själva växten sker utan att jag gör eller kan göra något. Man kan vara borta, lämna de där fröna i deras jord och ändå händer det. Bara att komma hem, se vad som skett och njuta av att det pågår i ens frånvaro.

Andra gånger är det just det man gråter ohejdat av: att det pågår i ens frånvaro.