Outtömligt

Vi var som den utmärglade guldgrävaren, vars hacka äntligen träffade på guld. Glädjen över befrielsen från ett liv i vanmakt kände inga gränser. Under en tid försöker vi kanske behålla den nya skatten för oss själva. Kanske inser vi inte genast att vi bara har skrapat på ytan av en outtömlig andlig åder, som kommer att ge utdelning endast om vi fortsätter att bearbeta den under resten av våra liv och insisterar på att ge bort hela utvinningen.

Fritt ur Dagliga reflektioner