Jag har aldrig funderat över varför A är placerat där det är på tangentbordet, förrän jag läste Språket – så funkar det av Lars och Martin Melin.
A är en av de vanligaste bokstäverna i svenskan (bara E är vanligare). På tangentbordet är den placerad så att den ska slås an med vänster hands lillfinger, det svagaste av alla fingrar. Det verkar märkligt, men förklaras så här av Melin och Melin:
[D]et beror på att de riktigt valiga bokstäverna inte fick ha för fina placeringar, för då kunde det hända att flinka fingrar skrev så fort att de gamla skrivmaskinernas typarmar grötade ihop sig. Tangentbordet är gjort för att man ska skriva långsamt.Rätt roligt faktiskt och trösterikt för oss som visserligen kan skriva rätt så fort men inte jättefort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar