Om ilska, synd och galenskap

Knutbyprofilen Åsa Waldau har av den nystartade tidningen Mums anlitats som representant för kristen musik. Hon talar om musik som ett uttryck för glädje och tacksamhet. Som svar på frågan vad som händer om musikerna inte känner sig glada och tacksamma utan istället förbannade svarar hon:

Om man är arg, bitter eller aggressiv så tror jag inte de känslorna kommer från Gud.

Betyder detta att Waldau mäter en människas tro på Gud i hennes sinnesstämning? Att det skulle vara inte bara fel utan helt otänkbart med tvivel, sorg, ilska, frustration och så vidare hos den som är kristen? Detta gör mig bekymrad eftersom en tro som är glättig och ytlig inte är realistisk för människan. En Gud som vill ha ständigt leende undersåtar är inte en attraktiv Gud utan en Gud omöjlig att kombinera med livet som människa.

Livet innehåller skuggsidor, det vet Gud – även Jesus blev arg och förbannad. Gud blir inte rädd av ilska, Gud klarar både en och två utskällningar. Glädjen finns där, anledningen till tacksamhet också, men livet är ingalunda så enkelt. Om man i Åsa Waldaus lilla värld inte tillåts bli arg är det i alla fall skönt att veta att hos Gud är det helt okej.

Waldau medverkar inte bara i tidningen, i samband med releasefesten uppträdde hon med sång. En av sångerna hon sjöng var ”Gabriellas sång”. En sång om tron på sig själv, om sitt oberoende och sin egen förmåga. Sången är från filmen ”Såsom i himlen”, den film i vilken prästfrun ihärdigt uttalar orden: ”Det finns ingen synd.” Det är inte utan att det blir lite obehagligt.

Tidningen Mums chefredaktör Petter Wallenberg talar, apropå tidningens något udda innehåll, om att världen idag är så skruvad och absurd att man inte behöver hitta på utan verkligheten är tillräckligt galen i sig. Det är i den tidningen han låter den synnerligen mediafrekventa Åsa Waldau medverka. Hon som kommer från den församling i Knutby, som i media gång på gång fått stå för det som betraktas som galet och skruvat.

Kanske är cirkeln därmed sluten.