Belöning för att leva

Jag har skrivit om det förut, jag vet det, men det återkommer ju hela tiden. Och med det min frustration.

Det handlar om att vara värd. Oändliga är exemplen då människor talar om att de är värda det ena eller det andra,

Att vara värd bara för att man gjort det som hör till ett vanligt mänskligt vardagsliv. Vi har skaffat oss en börda och anser oss berömvärda då vi skött om allt.

Det del tycks, ofrånkomligt, utgå från föreställningen att livets normaltillstånd är lycka och lätthet. Allt som då är något besvärligt eller kräver ett mått av insats från vår sida gör oss därmed förtjänta av belöning – för det är vi ju värda.

Varför då? Ska vi belönas för att vi lever? Ja, inte vet jag, har bara svårt, svårt, svårt att förstå det där synsättet.

Detta är i sanning ett i-landsproblem: att tro livet är enklare än sina villkor.