Bland alla oräkneliga ord som idag passerat ögon, öron och mun, är det dessa som dröjer sig kvar; en bön:
Giv mig ett bröst att luta vid när glädjen vänds i nöd.
(Erik Axel Karlfeldt i ”Psaltare och lyra”.)
20 februari 2010
Något att luta vid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar