Alltför snabb

Att vara snabbare än Gud. Så kallar en AA-medlem (Anonyma Alkoholister) sitt eget otåliga beteende i en av rörelsens böcker. Han brusade upp omgående över småsaker och lät sig aldrig lugnas ner av Gud. Förändringen bestod i att försöka se saker ur Guds perspektiv istället. Då blev det mesta rätt betydelselöst.

Är det inte lite väl ofta vi alla försöker vara snabbare än Gud? Vi brusar upp, blir irriterade, stressade över något som inte omedelbart går vår väg. Eller vi tycker vi väntat länge nog på det där bönesvaret eller den där hjälpen (så som vi tänkte oss det) och går åstad och gör efter eget huvud istället.

Perspektiven är olika, för Gud och för mig. Fruktansvärt irriterande – och återigen har jag varit snabbare än Gud.

Det är kanske inte Gud som är långsam då vi tycker oss få vänta på saker och ting, vare sig det är i bilkön eller vårdkön, det kanske är vi som, i vår perspektivlöshet, är för snabba.