Vårpromenad i barndomsland

Gick ut en vårpromenad idag. Det första som drabbade mig, så fort jag kom ut på gården, var ljudet från barndomen. Porlandet! Porlandet från snösmältningen. Jag fördes tillbaka till barndomsgatans rännstenar och fascinationen inför de små, små vattenfall som kunde bildas där bland gatans ojämnheter.

Det jag nu kunde göra, det självklara, var att njuta. Det är vår. Ljuvlig vår.

Härligt, verkligen härligt! Jag gillar vintern och snön, men detta är också härligt.