En sådan människa

Häromdagen åkte jag tåg. När jag redan satt mig i den bortersta tågvagnen kom jag på att jag inte registrerat mitt kort och alltså inte hade giltigt färdbevis (som det heter i tågbranschen). Det var för sent att gå ut och registrera mitt kort, i alla fall om jag skulle hinna med just detta tåg.

Stora kval drabbade mig! Visserligen räcker det ofta att vifta med sitt kort, då konduktören (eller vad det heter nu för tiden) går sin runda, men ibland görs det ordentlig koll. Och ibland kommer det en kontrollant till, en som är helt utan nåd.

Jag bestämde mig för att avvakta konduktörens (eller vad det nu heter) ankomst. Han kom, han hastade genom vagnen och jag var en av alla många som käckt viftade med mitt kort.

Så var det över. Kunde man tro. Men icke. Mina kval lämnade mig inte så lätt. Jag hade ju inte gjort rätt för mig!

Så jag bestämde mig för att registrera mitt kort då jag klivit av tåget. Att alltså betala resan i efterskott. Detta trots att jag ju då klarat mig och skulle kunna känna mig nöjd som sparat in kostnaden för en tågresa. Men jag var inte nöjd förrän jag gjort rätt för mig.

Frågan är vilken sorts människa jag vill vara. Det var det jag funderade på där mitt i mina kval över att inte ha gjort rätt för mig. Det är svaret på den frågan som styr mitt handlande. Vilken sorts människa jag är avgörs inte av min intention, utan av min handling. Det är det som visar vem jag är.