Ett människoöde så sorgligt och plågsamt att jag vänder bort blicken då jag läser. Jag står knappt ut att möta texten om min medmänniska. Det har talats en del om Mir Abbas i media efter att han dog. Något av den positiva uppmärksamheten hade han behövt då han var i livet. Kanske hade allt sett annorlunda ut då. Dagens Nyheter berättar om ett människoliv som borde drabba den svenska byråkratin hårt. Mig drabbar det.
29 maj 2010
En människa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Detta tragiska öde stämmer till eftertanke. Hur kunde detta få ske? Samstämmiga uppgifter om den ensammaste, sorgligaste människa någon träffat. Varför måste han dö? Var fanns hans medmänniskor? Klimatet i Sverige är bistert, det är långt mellan människorna.
Skicka en kommentar