En vanlig och speciell dag

Ibland hör man uttryck av förvåning över ”att något sådant kunde hända en helt vanlig dag”. Det är då något ovanligt händer, som det tycks som att allt annat är vanligt. Ungefär som att vissa dagar är behäftade med mer märkvärdighet än andra och att de därför borde innehålla det extraordinära. Att så kallade vanliga dagar skulle kunna innehålla något extraordinärt tycks vi alltså finna för otroligt.

Är inte det märkligt? Jag menar, vad bryr sig det extraordinära om dagar? Är det speciellt så är det väl det oavsett det sker på julafton eller en vanlig torsdag.

Alltså tänker jag att dagarna är allihopa precis lika speciella och allt som sker är lika oväntat väntat. Det sker hela tiden sådant vi inte kunnat förutse, från det lilla till det stora, så det är inget att förvånas över. Möjligen är vi mer benägna att lägga märke till det när vi minst hade väntat oss det.

Jag tänker mig istället att allt i livet är märkvärdigheter: det ovanliga, det vanliga. Och då är alla dagar fyllda av dessa märkvärdigheter. Det gäller bara att vänja sig vid att se dem. Och att se dem som just de märkvärdigheter de faktiskt är: Hela livet är ett gåtfullt mysterium – alla dagar.