Fjodor Konjuchov är äventyraren av rang, som sadlat om till diakon i den ryska ortodoxa kyrkan. En sak han säger med anledning av detta, och som återges i en artikel i Dagen, fastnar jag särskilt för.
När han nyligen tillfrågades varför han riskerat sitt liv så många gånger, svarade han:”Därför att lidandet är det enda sättet att se Herren.” Ja, lidandet förkortar vägen till Gud. Det tvingar liksom blicken och sinnet att fokusera. Det går inte att titta bort längre och låta sig distraheras av något annat.
- Därför att lidandet är det enda sättet att se Herren.
Men att det betyder att vi alla ska bli våghalsiga äventyrare är knappast rimligt. Tvärtom tror jag det vardagliga, vanliga, livet är alldeles fullt tillräckligt livsfarligt för att gång på gång korta in vägen till Gud. Och det är ju det som är det stora med livet: att det genom lidandet kan ge en lidelse för Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar