Inte trodde jag att jag skulle blogga om Jesusmanifestationen, såg liksom ingen anledning. Men nu har det ändrats. Jag var inte där, men efter att ha läst några artiklar, bloggar och annat om saken finner jag att det finns en del att säga.
Bland dem som deltar i Jesusmanifestationen kan man finna en tanke att det handlar om att ”nå ut”, det vill säga att det hela i första hand är evangeliserande. Och det kanske det är också, att så många kristna visar sig samtidigt och håller gudstjänster på offentlig plats. Men förmodligen är det största syfte manifestationen fyller uppmuntran för de redan troende. Och i det behöver inte vara något fel alls. Möjligen kunde en medvetenhet om i vilken riktning det största syftet går (nämligen inåt) vara värdefull. Men det är inte avgörande för manifestationen.
Reaktionerna och synpunkterna är blandade och finns att ta del av bland annat via blogglänkar från till exempel Dagens artiklar om manifestationen. En bloggare som inte länkar dit, men som skriver om Jesusmanifestationen är Emanuel Karlsten, tidigare webbredaktör på just Dagen, numera redaktör för sociala medier på Expressen.
Karlsten verkar reagera på åtminstone ett par saker: de karismatiska uttrycken och att det hela äger rum utomhus.
Om uttryckssätt kan man tycka en hel massa, hela tiden. Kristen gemenskap över såväl kultur- som samfundsgränser utmanar oss. Det är jobbigt när det inte går till på ett sätt som vi helt och fullt kan ställa upp på. Men kanske är det största av alla tecken på sann kristen gemenskap förmågan att stå ut. Att stå ut med att inte allt går till på ett sätt som jag är helt och fullt bekväm med. Människor är olika och det märks då de ärligt uttrycker sig inför och om Gud. Gott så! Men det kräver mycket övning, att stå ut.
Så det där, som jag för min del finner betydligt mer bekymmersamt i det som Karlsten skriver, nämligen den negativa reaktionen på att det hela äger rum på offentlig plats. Det är ytterst politiskt korrekt med en sådan åsikt, men den är förödande för ett öppet och fritt samhälle. Då människor inte tillåts uttrycka religiös övertygelse annat än i slutna och för ändamålet avsedda lokaler är vi något mycket farligt på spåret. Och så ser det ut på många platser i vårt samhälle. En sådan genans för religion må ligga i tiden, men är på intet vis något jag, som försvarare av den kristna tron och människans frihet, kan ställa mig bakom.
24 maj 2010
Religionen i det offentliga rummet
Etiketter:
Jesusmanifestationen,
religion,
samhälle
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nåja. Det karismatiska är det underbara! Anden är livgivaren, glädjegivare, sanningssägaren och Gud själv.
Det är Anden som skapat kyrkan och som på 100 år skapat en "pingst"rörelse som nu har 500-600 miljoner medlemmar! Han är hjälparen som driver oss ut att förkunna Jesus.
Du har rätt i att vi som kristna måste ut mer, inte sitta ensamma i våra lokaler. Men det måste väl vara fel att Karlsten ha sagt det du skriver??
Lennart: Karlstens blogginlägg finns länkat ovan, men här kommer det igen, så kan du läsa själv och bilda dig en uppfattning. http://www.emanuelkarlsten.se/05/lite-om-jesusmanifestationen/
Jag tycker inte din analys stämmer överens på mina åsikter.
Men jag antar att det är bieffekten av att skriva snabbt och inte ta med allt eller alla nyanser.
Emanuel: Så är det nog, andras läsning och tolkning kan man inte bestämma. Det drabbar oss alla och är väl i någon mån också det som håller samtalet igång.
Skicka en kommentar