Häromdagen, då det var dopförrättning i den församling som är min, bröt det ut ett spontant jubel och en applåd efter själva dopet. Det kändes naturligt och glädjande.
Ofta går det inte till på det viset, och det är väl därför det kändes så naturligt och självklart den här gången. När det spontana och äkta får komma fram blir alla uttryck passande.
13 maj 2010
Spontanitet när den är som bäst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar