Enligt Johannes Döparen

I det som är kyrkans årsrytm är det Johannes Döparen som uppmärksammas när det är midsommar. Igår, den 24 juni, var det Johannes Döparens dag. Om denne Johannes berättar Bibeln.

Johannes Döparen var en kuf som framlevde sina vuxna dagar i öknen. Så här berättar Markusevangeliet bland annat om honom:

Johannes döparen uppträdde ute i öknen och förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. Och hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan. Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. Han förkunnade: ”Efter mig kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande.” (Mark (1:4-8)

Det finns mycket att säga om Johannes Döparens uppgift att förbereda vägen för Jesus. Men en sak som jag speciellt tänker på denna gång, i anslutning till detta textavsnitt, är förhållandet mellan Gud och människa. Johannes var kallad av Gud för ett speciellt uppdrag. Han förkunnade om Guds rike, uppmanade människor till omvändelse och döpte dem sedan, som en bekräftelse på deras omvändelse. Johannes talade om Jesus, om den vilken allt handlade och han påpekade att Jesus skulle komma med ett annat dop än det vattendop han själv genomförde – dopet i den helige Ande.

Människor kan göra mycket för Gud, det finns uppgifter vi kan utföra. Men det finns också sådant som människor inte förmår, sådant som bara Gud ensam kan göra. Johannes kunde uppmana till omvändelse och han kunde döpa människor i vatten. Men själva underverket i omvändelsen och dopet, det stod Gud för. Extra tydligt blir detta då Johannes påpekar att Jesus är starkare än vad han själv är och denne starkare ska döpa dem med helig Ande.

Men först behövdes en Johannes som gjorde det han kunde. På så sätt banades den väg som Jesus sedan kunde gå. Och så tillförde Jesus det som ingen människa kan – han fyllde människor med helig Ande och ingöt därmed Guds ande i människorna. Det är på den här vägen alla Guds under äger rum: Människorna gör det de kan och är kallade till. Sedan kommer Gud och gör det som ingen människa förmår, men som så påtagligt har ett samband med det som människan gjort i sin tjänst för Gud.