I kyrkan eller inte?

Det är skolavslutningstider och frågan om avslutning i kyrkan eller inte är brännhet. Igen, får man väl lov att säga, för debatten är inte ny. Först är det viktigt att komma ihåg att för många skolor, elever och andra tradition med avslutning i kyrkan, men inte för alla. Många skolor har aldrig haft sina avslutningar i kyrkan utan håller till i andra lokaler eller rent av utomhus. Frågan gäller därför inte alla skolavslutningar. Men det är ändå en viktig fråga.

Skolverket har uttalat sig i frågan och säger att skolavslutningen kan vara i kyrkan, bara ”tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag”. På olika håll skrivs det om frågan och ges lokala exempel. Arbetarbladet, Hallandsposten och Nerikes Allehanda är några exempel.

Det finns åtminstone två agerande sidor i den här frågan. Den ena är skolan den andra är kyrkan. Skolan talar om diskriminering och påverkan och menar att skolavslutning i kyrkan exkluderar vissa elever och dessutom riskerar innehålla religiös påverkan, som skolan enligt skollagen inte får ägna sig åt.

Rädslan för kyrkorummet är överdriven. Man blir inte kristen av att gå in i en kyrka och barn utsätts ständigt för påverkan, att tro att den religiösa påverkan i samband med en skolavslutning skulle vara skadlig för dem är märkligt.

Kyrkans reaktion på det hela tycks väldigt blandad. I artiklarna som redan nämnts finns allt ifrån biskopen som pläderar för att skolavslutningen inte ska vara i kyrkan, till prästen som tycker att det utan problem kan vara neutralt (vad det nu är) i kyrkan.

För mig är kyrkan inte vilket rum som helst, inte ett rum likt den lokala logens samlingssal, skolans aula eller idrottshallens arena. Kyrkans rum hör samman med dess verksamhet. Att vilja vara i kyrkan utan att vilja kännas vid det som kyrkan står för blir problematiskt, oavsett det gäller en vigsel eller en skolavslutning.

Att skolan inte förstår detta är kanske inte så märkligt, men att kyrkan tycks blind för sig själv är skrämmande. Dagen rapporterar om en präst som väljer att inte vara med på skolavslutningen i hans kyrka, eftersom skolan inte vill ha några religiösa inslag. Heder åt prästen som inte ställer upp på vilka villkor som helst. Men varför ska då samlingen vara i kyrkan?

Visst är det fint att barnen och deras föräldrar kommer till kyrkan, men räcker verkligen det som skäl för att upplåta kyrkan? Jag är tveksam eftersom en sådan välvilja gör åtminstone två saker. För det första skickar den ut signalen att det kyrkan sysslar med, kyrkans budskap, inte är så viktigt utan är något som kan förhandlas bort. För det andra visar den på kyrkans dåliga självförtroende då andra än kyrkans egna (i detta fall skolorna) tillåts vara de som sätter agendan för kyrkans verksamhet.

Ja till skolavslutning i kyrkan, om den tillåts innehålla religiösa inslag. Annars nej till skolavslutning i kyrkan. Svårare än så är det inte.

Uppdaterat lördag 5/6-10: Thomas Österberg kommenterar ämnet i Dagens ledarblogg.