Jag har förstått att för den professionella orkestermusikern är musiken mitt i orkestern inte så vacker. Det är höga, skrällande, skärande toner från enstaka instrument, som man råkar sitta nära. Den njutning konsertpubliken upplever är inget som musikerna själva får del av under sitt musicerande. Det är helt enkelt inte så njutbart mitt i orkestern.
Det är en bra bild av livet, det där. Mitt i allt är det inte alltid så njutbart, även om det kan verka så ut utifrån. Upplevelsen av det som händer är en för den som är mitt i det och en annan för den som står utanför och ser en helhet. Det gör inte nödvändigtvis saker och ting lättare, men det kan ändå ibland vara skönt att påminna sig om att det finns flera perspektiv i livet.
19 juni 2010
I mitten
Etiketter:
liv,
perspektiv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar