Tid för gudstjänst

När ska det egentligen firas gudstjänst i våra kyrkor? Den frågan diskuteras i Kyrkans tidning både på ledarplats och i ett par reportage. Resonemanget gäller Svenska kyrkans högmässotid, söndag klockan 11. Men då även många andra kyrkor alltfort har denna tid som sin gudstjänsttid kan frågorna gälla stora delar an den kristna kyrkan i vårt land.

Problemet som Svenska kyrkan upplever är att antalet gudstjänstbesökare sjunker. Det är bakgrunden till att frågorna ställs.

Jag tänker att vare sig söndagen eller klockslaget på något sätt är heligt (med anledning av en rubrik i Kyrkans tidning, som frågar hur helig söndagen är). Helig är det endast Gud som är.

Dock finns det en fin tradition med söndagen som gudstjänstdag alltsedan den kristna församlingens födelse. Det hänger samman med att söndagen är uppståndelsedagen, då Jesus uppstod från de döda och därmed triumferade över synd och död. Det är detta som firas i gudstjänsten.

Att söndag klockan 11 skulle passa dåligt därför att människor just den tiden har så väldigt mycket annat att göra och säkert skulle komma till gudstjänsten bara den var på en annan tid, tycker jag känns som ett märkligt argument.

Att tro, att ta konsekvenserna av sin tro, att gå på gudstjänst – allt detta handlar inte om att det passar in i en upptagen människas program, utan det handlar om prioritering. Vad är det jag väljer i livet, vad är så viktigt för mig att jag låter det ta plats i den tid som är min livstid?

I det perspektivet är det nästan bra om gudstjänsten ligger på en tid som inte alltid passar alla. För då tvingas prioriteringen fram och med den visar jag både mig själv och andra – och även Gud – var jag verkligen står.

Gudstjänst kan man fira när som helst, men det handlar betydligt mycket mer om prioritering än vad det handlar om tidpunkt.