Namn går först

Gå in i en bokhandel, vilken som helst, titta på böckernas framsidor. Vad ser du? Förmodligen att författarens namn är tryckt i stora bokstäver, medan bokens titel kräver betydligt bättre synskärpa för att uppfattas. Så är det numera. Man säljer inte en boktitel, man säljer sitt namn. Sorgligt för oss som uppskattar god text framför kändismingel. Men detta är förklaringen till att mediokra böcker av diverse så kallade kändisar kan bli storsäljare medan till exempel nästan alla poeter kämpar hårt för att ens bli utgivna. Sorgligt är ordet.

Turist kontra främling

Så olidligt mycket känner jag igen mig och får saker och ting förklarade i Theodor Kallifatides ord om skillnaden mellan en turist och en främling: Turisten gläder sig, främlingen sörjer.

Skåda framåt

Så här i slutet av en vecka och på tröskeln till en ny kan man ägna en liten stund åt att betänka tidens gång. Då skulle man kunna tänka ungefär så här: När det som gått inte längre går att påverka får man hoppas på det som ska komma.

För den som är troende kristen är det där också ett bibliskt sätt att se på saker och ting. I synnerhet det där att fästa blicken på och hoppet vid det som ska komma. Kan vara värt att lägga på minnet för framtida behov.

Mer än att förstå

Det finns en hög tilltro till begriplighetens betydelse. Jag tycker stundom det är överdrivet. I läsning av Ett nytt land utanför mitt fönster får jag Theodor Kallifatides ord på vad jag menar: ”Livets mysterium bärs vidare av de ord som vi inte riktigt begriper.”

Därför är inte alltid förståelsens begriplighet möjlig eller ens eftersträvansvärd.

En tyst minut

Lästa böcker:

Lenz, Siegfried. (2010). En tyst minut. Malmö: Thorén & Lindskog.

Lenz är en av Tysklands stora författare. Detta var min första bekantskap med honom. Boken rör sig på många plan samtidigt, inte minst tidsmässigt. Det är en speciell berättelse om något mycket enkelt: förbjuden kärlek.

Om sanningen

Individualismen hyllas likt en gud och budskapet att var och en blir salig på sin tro, där var och en själv bestämmer vad som är sanning, är vår tids melodi. Som om sanning kunde vara en privatsak, som om människan i isolering kunde skapa sin egen värld.

På detta tema skriver Theodor Kallifatides följande:

Jag kan naturligtvis säga att min version är min och som sådan sann, men det saknar värde. Om alla upphöjer sina versioner till sanningar blir sanningen bara en lek, ett ord som saknar innebörd. Sanningen kan inte vara privatägd.

Det innebär att jag inte äger sanningen om mitt liv, vilket rimligen bör innebära att ingen annan heller gör det. […] Av detta kan man dra några tragiska slutsatser om det mänskliga livets brist på äkthet, men man kan också dra slutsatsen att människans liv är en relation med andra och en funktion av denna relation.

Naturligtvis kan man tolka Kallifatides på olika sätt, men som kristen är det lätt gjort att läsa in Gud som Sanningen och människan som sann endast i relation med Gud. På det sättet blir Kallifatides ord mycket avslöjande om människans belägenhet och möjlighet.

Nådefullt

Det händer att jag undrar om det inte finns en tendens att alltmer beskriva nåden i termer som anspelar på överseende. Det är ett mänskligt sätt att se på nåden. Mänskligt därför att det inte blandar in Gud. Den nåd Gud består oss med handlar inte om överseende utan om upprättelse. Mellan överseende och upprättelse ryms ett helt evangelium.

Ett nytt land utanför mitt fönster

Lästa böcker:

Kallifatides, Theodor. (2001). Ett nytt land utanför mitt fönster. Bonnier pocket.

En lysande bok av en svensk författare född i Grekland. Det handlar o främlingskapet, det eviga främlingskapet, främlingskapet överallt.

Ny utsikt

Med en enkel manöver har jag möblerat om lite hemma. Och vilken skillnad det blev! Helt plötsligt fanns det en riktning för det som behövde göras. Ibland är det inte svårare än så att hitta (eller fånga) fokuseringen.

Något liknande är det med det andliga livet: En liten förändring kan vara den skillnad som behövs för rätt fokus och motivation. Värt att reflektera över då kanske allt tycks ha gått i stå.

Drabbad

Det finns stunder, de är inte så få, då människorna drabbar mig så plågsamt hårt; gång på gång känner jag hur tårarna fyller ögonen.

Befarar att detta är en känslighet att värna. För att inte hårdna inför livets skönhet, skörhet.

Fångade tankar

Bär mitt anteckningsblock för att kunna fånga tanken i flykten. Ibland lyckas det. Ofta blir det något annat av anteckningarna än det som tanken var. Så svårfångat är det: livets små förbiilande ögonblick av föraningen till klarhet.

Körsbärsträdgården

Lästa böcker:

Tjechov, Anton. Körsbärsträdgården. Stockholm: Natur & Kultur.

Ett drama av en av Rysslands stora dramatiker. Att läsa dramatik är ju lite speciellt, men fungerar till exempel utmärkt som förberedelse för ett teaterbesök.

Litet blir stort

Gör mig i det lilla
för det stora mogen.

(Anders Frostenson i psalmen ”Låt mig växa stilla”)

Åh, vad jag önskar att det kunde vara en ständig – och framförallt uppriktig – bön.

Betraktandet av hundar

Lästa böcker:

Edelfeldt, Inger. (1997). Betraktandet av hundar. Månpocket.

Edelfeldt skildrar en speciell människokaraktär från insidan. Till en början tycker jag det är allt för endimensionellt, men så småningom blir perspektivet mer mångfacetterat. Därmed blir boken också bättre.

Ingen skillnad

Gud jämnar ut skillnaderna. Ja, så är det. För Gud och inför Gud är vi alla lika. Det vill säga, Gud ser oss som människor, skapade och älskade, inget annat. När vi ser oss själva och andra inför Gud, alltså med Guds blick, ser vi våra jämlikar, ser vi oss själva. Vi blir inte alla lika, men vi blir alla människor. Gud jämnar ut skillnaderna.

Skuld

Lästa böcker:

Alvtegen, Karin. (1998). Skuld. Månpocket.

Alvtegen har en förmåga att skriva spännande berättelser, som i alla fall i stora stycken känns trovärdiga (om än ibland orimliga). Det här är en berättelse som skulle kunna ha många slut, men börjar om eller går vidare flera gånger.

När ljungen blommar

Lästa böcker:

Pilcher, Rosamunde. När ljungen blommar. Månpocket.

En av Pilchers böcker och den är typisk henne. Passar någon enstaka gång för läsning som förströelse. Någon litterär upplevelse är det ju inte, men en bok är det i alla fall.

När döden knackar på

Man kan få dem på så många olika sätt. De kommer så olika nära. Somliga sveper bara förbi med en knappt märkbar rörelse. Andra berör inte alls. Och så finns det de som drabbar på djupaste djupet. Och så dem som berör ordentligt utan att vara alltför påträngande.

Jag fick ett dödsbud nyligen. Ett av den där typen som berör utan att rycka undan hela den grund man står och lever på. Men ändå. Sorgligt så det förslår. Inte minst utifrån allt det som inte blev. Allt det som inte kunde bli. Först på grund av en nedbrytande och långvarig sjukdom och sedan på grund av den definitiva förändringen då liv går över i död.

Ett dödbud bland många, många på vår jord den dagen, den stunden. En stund då världen blev fattigare men himlen rikare.

Världens dåligaste språk

Lästa böcker:

Lindström, Fredrik. (2000). Världens dåligaste språk. Tankar om språket och människan idag. Månpocket.

En bok med några år på nacken. Det märks ibland. Men resonemangen och analyserna kan man ändå identifiera sig med och fundera vidare på. Intressanta funderingar om språket och människan och varför språket är som det är och blir som det blir.

Tacka katten för det

Lästa böcker:

Lindqvist, Herman. (2002). Tacka katten för det. Kåserier. Stockholm: Pan.

Kåserier av Lindqvist är alltid roande och ibland underfundiga. Lättsam läsning hur som helst. Och till det, med Lindqvists gedigna erfarenhet av utlandsboende, en viss glimt av det svenska i förhållande till övriga världen.

Vikten av rörelse

Den trogne och minnesgode läsaren minns att jag för några månader sedan åsamkade mig en skada i ett ben. Innan den där skadan är helt återställt tar det lång tid. Därför pågår processen för full fart fortfarande.

De händer att jag får ont i mitt ben, på grund av skadan. Eller att jag bli stel om jag varit still. Då haltar jag en stund innan stelheten ger med sig. Jag behöver alltså vara igång, det är det bästa för mitt ben. Annars riskerar jag att inte bli återställd utan få bestående eller långvariga men av min skada.

Möjligen är övergången till en andlig tillämpning av detta inte helt självklar, men jag provar:

Vi har, alla människor, vår skada. Det är synden och syndens konsekvenser. Som kristna behöver vi vara i rörelse för att hålla det andliga livet smidigt och lagom böjligt för att kunna gå utan att halta. För mycket stillasittande kan skapa problem. Ibland hugger smärtan till och påminner oss bryskt om vår skada. Men att sitta stilla och inget göra gör bara saken värre. Ett smidigare, rörligare och mer användbart andligt liv får vi endast genom att hålla igång och vara i lagom rörelse. Endast så kan skadan övervinnas.

Lyckans hjul

Lästa böcker:

Ingemarsson, Kajsa. (2007). Lyckans hjul. Månpocket.

Detta är en bok som kvalar in i kategorin förströelse. Det är väl ungefär det jag kan säga om den.

Anna, min älskade

Lästa böcker:

Utvik, Magnus. (2005). Anna, min älskade. Månpocket.

Den här boken handlar om cancer. Bara det. Och så alla många känslor som kretsar kring cancer. Berättelsen bygger på egna erfarenheter och det märks.

Säsongsbetonat

I ett samtal når mig uttrycket ”säsonger med Gud”. Det är säsonger med Gud.

Jag inser att det är ett bra uttryck för att fånga den där frustrationen som infinner sig ibland, då Gud tycks syssla med något helt annat än det som berör mig.

Gud är inte borta, det går i säsonger. Och alla som någon gång upplevt de olika säsongernas, årstidernas, betydelse för varandra kan ana vad säsonger med Gud kanske skulle kunna innebära.

Vi kan tycka bättre och sämre om de olika säsongerna, men alla behövs. Säsongerna möjliggör varandra.

Hemma hos Martina

Lästa böcker:

Haag, Martina. (2004). Hemma hos Martina. Stockholm: Piratförlaget.

En bok som är läsvärd för sin humor, men inte direkt för något annat. Lättsamt och roligt.

Nuet är inte allt

Är det sant, som man så ofta hör, att nuet är det enda vi har? Nja, för den med ett kristet perspektiv är det inte alls sant. Med den tron finns så mycket mer än nuet. Men ack så många som gått på det ihärdiga förkunnandet om nuets värde. Att som kristen gå på detta är att mista sin tro. Tron är nämligen det som sträcker sig bortom det timliga, bortom tidens begränsande inramning. För den med tron på och tillhörigheten till den evige Gud är nuet bara en futtig del av allt det vi har. Gud är oändligt mycket större än nuet. Nuet är bara det ytterst begränsade uttrycket för de villkor som är människans. Nuet är det enda vi har – om vi begränsar livet till att bara handla om oss själva och det jordiska.

Melankoliska rum

Lästa böcker:

Johannisson, Karin. (2009). Melankoliska rum. Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. Stockholm: Albert Bonniers förlag.

Karin Johannisson är professor i idé- och lärdomshistoria och har skrivit en rad intressanta böcker om medicinhistoria. Denna är den senaste och berör ytterligare en intressant aspekt av människors sätt att etikettera sig själva och andra; trenderna varierar men behovet kvarstår.

Konsten att få uppleva mirakel

Att den lame reser sig ur sin säng kallar vi ett mirakel, der sker så oändligt sällan. Att glädjen segrar över sorgen sker mest var dag, men nog borde det också kunna ses som ett under.

Så lyder Lars Ardelius slutorden i boken Slutet och visst är det tänkvärt. Är inte allting egentligen ett under? I så fall kanske det inte är undren som är sällsynta utan vår förmåga (och vilja?) att se undren som lyser med sin frånvaro. Läs Ardelius ord en gång till och tänk efter!

Vardagstro

Hamnar på en andakt som handlar om att låta tron få fäste i vardagen. Det mest talande är inte anekdoterna, utan det vardagliga sätt var på andaktshållaren talar om den vardagliga tron. Bättre än så kan en sådan sak förstås inte sägas.

Gott och ont

Om man tillskriver Gud det goda man tycker sig uppleva i livet, hur ska man då göra med det mindre goda?

Slutet

Lästa böcker:

Ardelius, Lars & Jersild P. C. (1990). Slutet. Om dödens höghet och låghet. Legenda.

En bok från bibliotekets utförsäljning. Innehåller betraktelser och essäer om döden, döendet och sådant runt omkring dessa fenomen.

Gudstilliten det enda rimliga

Syster Veronica gör under rubriken ”Postmodernt” en intressant koppling mellan samtidens individualisering och det realistiska i tron på Gud. Hennes blogg rekommenderas, då den innehåller välgenomtänkta påståenden om Gud och tron. Syster Veronica är en gudabenådad lärare och vägledare.