Individualismen hyllas likt en gud och budskapet att var och en blir salig på sin tro, där var och en själv bestämmer vad som är sanning, är vår tids melodi. Som om sanning kunde vara en privatsak, som om människan i isolering kunde skapa sin egen värld.
På detta tema skriver Theodor Kallifatides följande:
Jag kan naturligtvis säga att min version är min och som sådan sann, men det saknar värde. Om alla upphöjer sina versioner till sanningar blir sanningen bara en lek, ett ord som saknar innebörd. Sanningen kan inte vara privatägd.
Det innebär att jag inte äger sanningen om mitt liv, vilket rimligen bör innebära att ingen annan heller gör det. […] Av detta kan man dra några tragiska slutsatser om det mänskliga livets brist på äkthet, men man kan också dra slutsatsen att människans liv är en relation med andra och en funktion av denna relation.
Naturligtvis kan man tolka Kallifatides på olika sätt, men som kristen är det lätt gjort att läsa in Gud som Sanningen och människan som sann endast i relation med Gud. På det sättet blir Kallifatides ord mycket avslöjande om människans belägenhet och möjlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar