Det blev tyst

Hoppsan, helt plötsligt bara tystnade bloggen, efter en period av regelbunden uppdatering. Nåja, det var ju ingen lång tystnad, men i alla fall. Det är inte så att jag inte ville blogga de tysta dagarna, det hanns bara inte med.

Nu kan man ju tystna av olika skäl. Antingen väljer man tystnad för att skapa distans, eftertanke eller vila. Eller så hinner man helt enkelt inte blogga. Eller man hinner i alla fall inte tänka, något som för mig i alla fall handlar om att inte ha något att blogga om. Skriva är det lilla i bloggandet, tänkandet – eller kanske tystnaden (?) – är det svårare.

Så eftertankens tystnad behövs för att inte tidsbristens tystnad ska uppstå, om ni förstår hur jag menar.