Blommar för hoppet

Fick ett vykort häromdagen. Det var ett tack. Ett tack för en sorgeuppvaktning. Eller så heter det förstås inte – sorgeuppvaktning. Men hälsning då, sorgehälsning. En sådan man skickar i anslutning till att någon dött. Kortet är ett tack från de sörjande. Och kortet är det bästa val jag kan tänka mig i den situationen. Att det är det bästa tänkbara slår mig, nej drabbar mig, direkt då jag ser kortets motiv. Kortets framsida pryds av några maskrosor i fröställning.

Maskros med mogna frön villiga att slippa loss, färdas vart än vindarna för dem. Frön villiga att överlåta sig, villiga att dö för att kunna slå rot någon annanstans.

Det är så det är med döden. När livet på jorden tar slut, finns det ett frö som blir kvar. Det är fröet till något nytt.

Den överblommade maskrosen är hoppets blomma.