Bibeln talar om familjen som en bild av församlingen. Så talar vi också ofta och gärna om församlingen. Och i det finns förstås inget problem. Men kanske tänker vi lite fel kring detta med familj och därmed förmedlar en felaktig bild av församlingen som familj.
En familj tillhör man utan att ha valt medlemmarna i den. Man kan tycka bättre eller sämre om den familj man tillhör och de människor som ingår i den. Men man är likafullt en familj, förenade av familjens band.
I en församling är det på samma sätt. Vi har inte valt varandra, men vi förenas av församlingens familjeband.
Inte alltid framställer vi det med denna mångfacetterade bild av församlingen, utan vi gör det gärna lite idylliskt och tror att församlingen är den harmoniska plats där alla tycker om varandra och är snälla mot varandra. Så är det tyvärr inte alltid. Kanske egentligen ganska sällan om vi ska vara ärliga. Alltid finns det någon eller något vi kan reta upp oss över eller vantrivas tillsammans med.
Men församlingens tillhörighet bygger, lika lite som familjens, på hur vi tycker i olika frågor. Nej, dessa gemenskaper har andra band som för medlemmarna samman. I familjen är det arv, gemensamma föräldrar, syskon och så vidare som binder samman. I församlingen är det tron på Gud och frälsningen i Jesus Kristus; samma far, gemensamma syskon.
Därför kan församlingen liknas vid en familj. Inte för att det är lyckligt och idylliskt utan därför att vi hör samman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar