I Jesajas bok i Bibeln står det så här:
Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. Och de ropade till varandra:
Helig, helig, helig
är Herren Sebaot!
Hela jorden är full av hans härlighet.
Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. Jag sade:
Ve mig! Jag är förlorad,
ty jag har orena läppar
och jag bor bland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett
Konungen, Herren Sebaot.
(Jes 6:1-5)
Hela huset fylldes av rök och Jesaja förstår det som ett uttryck för helighet, för Guds närvaro. Det slog mig att detsamma mycket väl skulle kunna gälla en dag då dimman ligger tät över landskapet. Att det är Guds helighet som syns. Ska försöka tänka på det nästa gång det är dimma någonstans nära mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar